Känslor

Det är för mig en otroligt stor gåta hur så mycket frustration och ilska eller ånger och en massa massa andra känslor kan rymmas i en kropp. Likaså med glädje och lycka, jag kan inte förstå hur känslor kan bli så kroppsliga och fysiska att det känns som att man ska sprängas av frustration eller att man svävar av lycka.

Håller på och läser en bok nu som jag ska ha under föreläsningarna sen och kapitlet jag är inne på just nu handlar om skam, som verkar vara ett väldigt centralt uttryck i min utbildning, eller en känsla som man ofta kommer stöta på hos klienter och som man måste lära sig att handskas med.

Men jag tänkte på det där med riktigt starka känslor av frustration eller lycka, som jämt nyss när jag blev riktigt förbannad eller frustrerad, då släpper man helt skamkänslan, man säger precis vad fan som helst. Och när man är sådär mysigt lycklig så känns inget pinsamt, man bryr sig inte för man är så i sin egen värld eller vad man ska säga. Riktigt intressant tycker jag, dom här tre skolåren ska jag ägna åt att ta reda på hierarkin bland känslor :)