Att tro eller inte

Jag har aldrig tvivlat på Gud, finns det människor som tror på en Gud så finns guden. Och om han inte finns så finns tron och jag känner väl på sätt och vis att denna tron i så fall är guden. Många människor behöver nåt att tro på. JAG själv tror på gudomligheten som kommer inifrån, att man påverkar det självaste universum, helt på egen kraft, om man tror på det.

Men att ha En Gud kan kännas lättare, eller en gudomlig kraft. Så att man vet vad man ska fokusera på, oavsett om man själv känner att den kommer inifrån eller utifrån.

Jag har hur som helst i nästan hela mitt liv försökt att försona mig med den enda "Gud", jag ville tro på honom men kunde inte riktigt, eller jag ville mer att han skulle visa mig, i världen vad han stod för. Jag fick inget tecken då på en Gud utanför. Men ett tag senare fick jag mycket kontakt med människor som kunde lära mig om Gud "innanför". Att man kan dra till sig det man behöver genom att behöva det.

Och inte mindre än tre gånger på senaste tiden när jag har haft det tufft så har jag fått tecken om att det löser sig, eller tecken och tecken, jag har haft turen att möta eller höra ifrån "rätt" människor då jag som mest tvivlat på allt.

Och det i sig, har gett mig styrka att tro på en gudomlighet, en gudomlighet om att styrkan finns där i mig själv när jag behöver den. Och det känns fruktansvärt bra.